Barnen är våra största filosofer

Vi hittar ofta de största filosoferna bland barnen. De ställer frågor från hjärtat, av nyfikenhet och längtan: Vem är jag? Vad är verkligt? Vem bestämmer?

I hjärnan lär det finnas ett hörn för viktlöshet som är särskilt utvecklat hos barn och ger oss lust att klättra, springa, hoppa, gunga. Denna medfödda viktlöshet är ett suveränt uttryck för frihet, ett slags gränslöshet i tanke och handling. När vi börjar skolan tas detta ofta ifrån oss. Syftet med skolan är primärt att disciplinera så att vi ska fungera inom civilisationens ramar, en civilisation som styrs i en administrativ och byråkratisk anda, ett slags institutionaliserande av barnet så att det ska passa in i den gängse strukturen istället för att växa till en fri och självstyrande individ.

 

Filosofen Pippi Långstrump jämför pluttifikation (korvstoppning av kunskap) med muntration (fri inlärning) och lever efter den sistnämnda lustprincipen. Hon vägrar låta sig styras av auktoriteter och åberopar slagordet:

 

”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

 

Inför polis och barnavårdsmyndighet förbehåller hon sig rätten till självbestämmande, ett drag som liknar Kants lära om individen som sin egen lagstiftare. Flickan med olikfärgade strumpor är en civilisationskritiker, en övermänniska som visar att man kan ha makt utan att missbruka den.

 

Pippi kommer till småstaden och rör om i grytan. Hon är den bakvända världen. Hon kontrar snusförnuftet med gallimatias, så som dadaister och absurdister gjort före henne.
Vi kan se henne som representant för kulturens alfa och omega, det för-civiliserade urkaoset och den bildade grekiska filosofins förbehåll mot regeltvång och konventioner.

 

Den frihetliga grundsynen (att det omöjliga i grunden är möjligt), som Rousseau, Locke, Nozick, Mead och andra studerat och anammat, utsätts ständigt för avsiktliga såväl som oavsiktliga feltolkningar. Största missuppfattningen är att den är liktydig med amoralism, egoism och till och med upplopp.

 

Pippi Långstrump visar att så inte är fallet. Frihetlighet står snarare för oberoende, mod och individens rätt att expandera och vara så som hon eller han är utan att låta sig styras av andras fördomar eller önskemål.

 

En vedertagen sanning säger oss att den individ som får uttrycka sitt unikum är till mer glädje för sina medmänniskor än den som anpassar sig.