Den perfekta läkekonsten

Ända sedan Hippokrates tid har den skolmedicinska (allopatiska) läkekonsten arbetat efter principen motsatt botar (contraria contrariis curantur) och sett med skepsis på homeopatiska principen lika botar lika (similia similibus curantur). En av orsakerna kan vara att den sistnämnda filosofin kräver holistisk förståelse av läkaren och mer ansvar och inflytande, eller engagemang, av patienten.

 

Den skolmedicinska teorin om generella symtombehandlingar skulle vara en perfekt läkekonst om Big Bang hade slungat ut miljardtals exakta kopior av samma energi (identiska partiklar med identiska banor) och om sjukdom är något som helt oförhappandes och utan minsta naturlig logik flyger på dessa exakta kopior.

 

Den homeopatiska teorin om individuella helhetsbehandlingar skulle vara en perfekt läkekonst om Big Bang slungade ut miljardtals versioner av samma energi (energivarianter som har förmågan att utvecklas till sten, blommor, elefanter, ekorrar, apor, människor) och om sjukdom börjar inifrån individen och manifesterar sig utåt i synliga symtom.