Stigmatisering – sedd genom sjukdom

I Sverige bekräftas vi om vi har en sjukdom. Vi blir sedda. Vi kan gå med i sjukdomsföreningar och få en identitet tack vare diagnosen. Men vad är egentligen sjukdom för något? Kan vi hitta svaret i själva ordet? En sjuk dom? En dom att vara sjuk? Låter ganska gammaltestamentligt, tycker jag.

”Du är härmed dömd till att vara sjuk!”

En bestraffning. En stigmatisering. Som vi samtidigt drar många fördelar av. Förutom att vi får en identitet och blir bekräftade och hamnar i föreningslivet så kan vi vara hemma från jobb och skola.

”Mamma, mamma, det rinner snor ur näsan!”

”Du är sjuk, min son, gå genast och lägg dig framför datorn!”

”Mamma, mamma, jag har ont i huvudet också!”

Då blir det en vända till sjukhuset. Det sjuka huset? Huset där man blir sjuk?

”Hm”, säger doktorn på sjukhuset, ”pojken har intravenös polemik”.

För det är på sjukhuset som vi tilldelas våra identiteter, det vill säga våra högt ärade diagnoser.

Men om det nu finns något som heter sjukdom, varför finns det då inte något som heter friskdom? Tänk att bli dömd till att vara frisk.

”Du är härmed dömd till hälsa!”

Men då skulle man ju bli alldeles ensam och utanför. Inga föreningar, inga fördelar. ”Du måste gå till friskhuset!” Hur kul är det? Där får man ju inga diagnoser!