Det här patientfallet har min elev Susanne Ekberg hand om. Susanne studerar andra året (av tre) i WHILDES HOMEOPATISKA SKOLA och Lotta är ett av hennes fall som hon ansvarar för under utbildningen.
Fallet är ett exempel på att inget är omöjligt. Det visar också att läkningstakten för en människa (eller ett djur) alltid är individuell. Trots att Lotta tagit antidepressiva preparat i 30 år och hämmat sina symtom under lika lång tid får vi här ett genombrott redan med första kuren.
Här är Susannes genomgång av fallet fram till dags dato. Kom ihåg att vi homeopater (och det gäller även studerande) har tystnadsplikt. För att kunna publicera texten har vi givetvis fått Lottas godkännande och tillstånd.
Susanne: ”53-årig kvinna sökte framförallt för hjärntrötthet. Hon fick inte ihop livet. Fick inte ihop texter och ord. Rädd för bestående hjärnskador. Hjärndimma. Ätit antidepressiva i 30 år! Medicinfri första gången 1 januari 2021 (den homeopatiska behandlingen påbörjades 31 januari 2021). Det tog 6 år att sätta ut den antidepressiva medicinen. Fram tills hon var 22-23 år hade hon ett fullt fungerande liv. Sedan dess sjukskriven och nu förtidspensionär och kan inte fungera i vardagen. Hon var aktiv, tränade, hade tre jobb som hon älskade. Gillar att vara i rörelse. Den delen av henne försvann. Kraftiga allergier, även histaminintolerans. Fibromyalgi. Sov dåligt och låg vaken om nätterna. Har inte kunnat gråta, mycket sorg inom sig.”
Här ordinerade Susanne det första homeopatiska läkemedlet (steg 1 i behandlingen). Endast ett medel åt gången som alltid. Medlet ordinerades i potensen D200 att ta 2 ggr om dagen i 7 dagar. Därefter avvaktade vi i cirka 5 veckor.
Susanne fortsätter: ”Hjärndimman och hjärntröttheten försvann efter en vecka (ungefär samtidigt som själva kuren avslutades). Vi öppnade en ventil och mycket gråt och sorg kom ut. Tidigare var hon rädd för att tappa kontrollen och gråta, beroende på att hon inte visste hur hon skulle klara det. Det var en tuff resa.”
I samband med utvärderingen av första kuren under återbesöket i mars 2021 bestämdes det att Lotta skulle ordineras samma homeopatiska läkemedel igen, men den här gången i den högre potensen M. Endast tre doser under ett enda dygn, därefter skulle Lottas immunförsvar arbeta på de impulser som medlet gett (i cirka 5 veckor).
Susanne: ”Redan efter första dygnet var allergin och trycket över bröstet borta. Idag säger hon sig ha fått ett helt nytt liv. Låter pigg, men lite svårandad, pollenallergin försvann efter ett dygn av andra kuren men nu reagerar hon på björken igen. Har inget mer att gråta över. Det har varit väldigt stabilt, men någon gång har saker kommit över henne.”
Lotta: ”Allting är mycket, mycket bättre. Har inte gråtit sen vi pratades vid senast, inte haft anledning. Om livet fick vara så här varje dag så tror jag att jag skulle kunna börja jobba och fixa precis allt igen. Det känns som om allt är på plats mest hela tiden. Lite svårt att komma upp på morgonen, men annars har jag inga bekymmer. Börjar mest bli uttråkad nu, vet inte vad jag ska göra med tiden. Hjärntröttheten är fortfarande konstant borta. Mer normal i kroppen, fibron har bleknat. Sover som jag ska, brukar inte sova när det är fullmåne, men sov som en stock denna gång. Skulle vilja jobba bort histaminintoleransen och helt bli av med allergin. Får lite näsblod och blir lite sårig i näsan. Men det kliar inte i näsan som det brukar. Ögonen kliar inte som innan, då kunde jag inte gå ut. Det går längre och längre tid mellan gångerna. Det är som en hink som blir överfull. Äter histaminfattig kost. Sorgen är inte påtaglig längre och jag påverkas inte av den. Jag har gått vidare. Det känns inte så tungt när jag tänker på saker längre. Allting är lite lättare och jag är gladare. Koncentrationen är tillbaka, allergin inte så jobbig. Sover bättre. Mycket tankar på nätterna förr och låg vaken men det är nästintill helt borta. Bromsklossen är borta. Innan kunde jag bestämma mig för att göra något, men kom inte till skott. Nu gör jag saker på en gång när jag bestämt mig. Följer min plan och sviker inte mig själv längre på samma sätt. Är så otroligt tacksam! Denna behandling är det som läkt mig mest av allt. Det känns som det bästa resultatet man kan få! Inte tagit några andra preparat i år. Tog pycnogenol tidigare men ej gjort, ej heller tagit antihistamin i år!”
Susanne: ”Väldigt lyckad läkningsprocess. Lotta säger att hon är nöjd som det är och kan leva så som det är nu. I steg 3 siktar vi ändå på att fortsätta utläkningen av Lottas allergi och histaminintolerans.”
Stefan: Som jag skrev i inledningen av den här texten är takten på läkning alltid individuell, därför går det sällan eller aldrig att jämföra två patientfall. Homeopatin är en läkekonst som fokuserar på individens unikum, inte på generella normalvärden. Jag brukar säga att ju längre tid en människa varit sjuk desto längre tid behövs för att få till stånd en djupare läkning. Och 30 år av sjukdom med intag av starka, icke-läkande syntetiska ”läkemedel”, som i Lottas fall, är lång tid. I sådana fall krävs det ofta två eller fler år i behandling för att nå fram till en djupare läkning, för att nå bot. Men även i ett fall med längre läkningssträcka än i Lottas exempel ser vi förhöjd livskvalitet, kreativitet och ork under resans lopp. Hälsa mäts ju inte med hjälp av ett blodprov och en blodtrycksmanschett utan genom att följande händer i patientens liv: Ökad kreativitet, ökad kraft/energi, ökad självrespekt, ökad värdighet, ökad glädje/lust, ökad livskvalitet. Och när det gäller regeln/måttstocken ”ju längre sjukdomstid desto längre läkningssträcka” finns det alltid undantag och dessa undantag möter vi homeopater i vårt arbete, så som vi gjort i patientfallet Lotta. Livet är inte statiskt, vi människor är inte robotar. Allt kan hända och inget är omöjligt. För vi människor är organiska varelser och homeopatin är en organisk läkekonst.